Jag säger att jag inte bryr mig, men fan vad illa att jag ljuger, för jag bryr mig. Jag känner hur den där äckliga avunden kryper upp ur halsen på mig.
& d e t k ä n n s i n t e b r a ! Ingen plats i mönstret, ingen plats för mig alls. Ur allt dåligt kommer något bra, så antagligen kommer det ge mig en spark i röven.
Det är julafton och jag orkar inte skriva något om det, alltid likadant, alltid lika drygt och alltid denna tråkiga mat. Annars har det varit en mysig dag iallafall.
Just nu sitter jag och kollar på saker inför framtiden, har kommit på en del alternativ så nu känner jag mig ganska lugn. Ska bara intala mig själv att våga! :) Självklart håller människor mig kvar, men man måste göra saker för sig själv också och man måste chansa för att vinna. De människorna som håller en kvar, kommer antagligen alltid att finnas där, om det så är andra sidan kontinenten som man har dem. Man glider alltid ifrån människor och man lär alltid känna nya, så är det ju och de som man inte vill ska glida ifrån en, håller man fast i på ett eller annat sätt!
Det känns fint att få ett "Tack detsamma" av dig... Inte.
Nu ska jag trycka i mig lite mer mat, 3:e gången idag, hallååå fetast, gillar det inte ens, men om man äter upp det fort, tar det slut och sen slipper man det, haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar