Ungen passar inte in, men det hade ju varit enklare att bara skrika så istället för att skriva en halv bok om vad som rör sig i huvudet. :)
Jag undrar, tänker, undrar och jag tänker hela tiden. Jag kväver det med meningslösa tankar om vädret, hur morgondagen ska se ut och hur mycket jag egentligen ätit idag. Det är inte klokt hur mycket som får plats i en enda liten kropp, så mycket tankar, känslor. Jag vet inte hur många gånger det nått gränsen och svämmat över, men det kanske är därför jag gömmer mobilen för att slippa bli besviken av dina sms och det kanske är därför jag undviker dig fast jag egentligen vill höra av dig hela tiden. Orden räcker inte till när jag försöker medla känslorna som omfamnar mig när det kommer till dig, mitt ordförråd stängs av och jag får inte fram ett knyst, inte ett endast ord!
Jag har inga problem att älska, jag kan bara inte låta mig älskas. Skillnaden av det är stor och jag blir alltid rädd när någon vill ta sig in. Jag blir rädd för att tycka om. Folk försvinner alltid ifrån mig och jag försvinner alltid ifrån dem. Jag kan älska, jag vågar bara inte älskas.
Jag kan inte släppa greppet så. Jag är så delad. Jag kan bara inte släppa taget om mig själv och riva murarna. Jag kan inte tillåta mig själv att bli det där lilla. Den där lilla som någon faktiskt tycker om. Jag kan krama och hålla om, trösta och hjälpa, men jag kan inte släppa taget så att jag tar något tillbaka. Jag kan inte, även om jag inte vill något hellre.
För jag vill inget hellre än att någon ska dra bort täcket som jag envist drar över huvudet, jag vill inget hellre än att någon ska hålla om mig när jag vänder ryggen emot. Eller att någon tittar djupt i mina ögon fast jag genant kollar bort och vänder blicken såfort någon försöker att få fäste.
Jag trodde att det skulle bli skönt att börja känna en främling, inte veta någon historia och bara leva av nuet. Men du vet vad jag menar när jag knuffar till dig när du tar min sida av sängen. Du respekterar mina tankar, hur jag vill ha det. Du tar fram något i mig som gör mig galen och gör att jag bara vill ha mer. Du tar tag i mig när jag vänder bort blicken och försöker istället fånga den, du struntar inte i det fast jag envisas med att jag hatar det.
Hela livet är ett krig och jag ska riva min vita flagga. Jag ska sluta ge mig in på saker som inte kommer avslutas. Jag tänker inte öppna mitt hjärta mer, jag tänker inte låta dig kleta in fler tankar i mitt huvud. Jag vågar inte, men jag vill, jag vill så mycket med dig. Jag pratar inte om krav, jag pratar inte seriöst, men jag vill inte känna den meningslösheten som andra har gett mig. Jag vill att du är här för att du vill, för att du tycker om att vara här, för att du får ut något av att vara med mig. Om du ändå inte kommer att längta till att komma hit, till mig och om du ändå inte kommer att sakna mig när du egnat natten åt mig, ska du inte vara här. Det finns andra som kan gilla ditt sällskap och bara undvika det som händer när du ler. Jag kan inte det.
Jag hoppas ingenting, jag tror ingenting och jag förväntar mig definitiv ingenting, vill jag tillägga, men nu ska jag gå och lägga mig. Mamma gjorde kvällen bra + julmat(örk), pizza, ostkaka och en massamassa godis. Nu är jag trött på det så julen får gärna ta slut nu. Imorgon ska vi ta oss fram i folkmassorna under mellandagsrean, jag ska hitta en ny tv och kanske lite saker till lägenheten. :) Känner mig halvstörd som väljer en tv framför en dator, men förhoppningsvis löser lilla mami datorproblemet på något vis. Och förhoppningsvis skaffar jag mig ett extrajobb efter nyår, det skulle underlätta en hel del!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar