Young girl, it's alright

Det verkar vara svårt att ge respons nu förtiden. Är det jobbigt att tala sanning och uppdatera människor? Du frågade om jag var arg då och jag svarade att jag inte var arg, bara besviken. Men det är ingenting mot vad jag är nu, mot det jag känner nu.
Jag behöver ett svar, en fråga eller vad fan som helst. BARA LITE RESPONS, NU! Jag vill inte fråga dig, för jag vill inte bli besviken. Då lever jag hellre i ovisshet. Så jag stänger av och jag skiter i det här nu.


Thea har varit hos mig sen i måndags, väldigt skönt att träffa henne! Har varit mysigt att ha henne där hemma. "Kan du sänka eller, det är så jävla högt" , "Dom skulle komma klockan 5, men tydligen inte, för dom är inte här" Antagligen bara jag och Thea som kan skratta åt det, men fyfan vad roligt det var. :) Igår "provade" vi vårt vin inför nyår, åt pizza och kollade på film. Vi fick även lite besök någon timme, Thea var rätt ärlig över vad dom var om man säger så. :)

Idag åkte jag hem till Glimåkra vid 5, mamma plockade upp mig i Broby sen körde vi och hämtade Elle. Trodde det skulle bli skönt att komma hem till mamma, men nu vill jag bara hem till mig igen, så mycket mysigare och lugnare, haha.

Imorgon är det nyårsafton och jag ska fira det med mina fina stjärnor i år också! Några tjejer ska äta middag tillsammans innan vi börjar festa och det ska bli väldigt mysigt. :) Kvällen blir nog jättebra tror jag! Och jag ska be en stilla bön till Gud att min kupa blir någon storlek större över natten så min klänning passar lite extra bra. Troligtvis händer inte detta så jag får nog fundera ut det problemet på något annat sätt eller ta min "fallifall" klänning. Sånt löser sig! Nu ska jag inte tänka på en människa och tänka på andra människor dessto mer och sedan ska jag duscha.

I just want back in your head

Ungen passar inte in, men det hade ju varit enklare att bara skrika så istället för att skriva en halv bok om vad som rör sig i huvudet. :)









Jag undrar, tänker, undrar och jag tänker hela tiden. Jag kväver det med meningslösa tankar om vädret, hur morgondagen ska se ut och hur mycket jag egentligen ätit idag. Det är inte klokt hur mycket som får plats i en enda liten kropp, så mycket tankar, känslor. Jag vet inte hur många gånger det nått gränsen och svämmat över, men det kanske är därför jag gömmer mobilen för att slippa bli besviken av dina sms och det kanske är därför jag undviker dig fast jag egentligen vill höra av dig hela tiden. Orden räcker inte till när jag försöker medla känslorna som omfamnar mig när det kommer till dig, mitt ordförråd stängs av och jag får inte fram ett knyst, inte ett endast ord!

Jag har inga problem att älska, jag kan bara inte låta mig älskas. Skillnaden av det är stor och jag blir alltid rädd när någon vill ta sig in. Jag blir rädd för att tycka om. Folk försvinner alltid ifrån mig och jag försvinner alltid ifrån dem. Jag kan älska, jag vågar bara inte älskas.
Jag kan inte släppa greppet så. Jag är så delad. Jag kan bara inte släppa taget om mig själv och riva murarna. Jag kan inte tillåta mig själv att bli det där lilla. Den där lilla som någon faktiskt tycker om. Jag kan krama och hålla om, trösta och hjälpa, men jag kan inte släppa taget så att jag tar något tillbaka. Jag kan inte, även om jag inte vill något hellre.

För jag vill inget hellre än att någon ska dra bort täcket som jag envist drar över huvudet, jag vill inget hellre än att någon ska hålla om mig när jag vänder ryggen emot. Eller att någon tittar djupt i mina ögon fast jag genant kollar bort och vänder blicken såfort någon försöker att få fäste.
Jag trodde att det skulle bli skönt att börja känna en främling, inte veta någon historia och bara leva av nuet. Men du vet vad jag menar när jag knuffar till dig när du tar min sida av sängen. Du respekterar mina tankar, hur jag vill ha det. Du tar fram något i mig som gör mig galen och gör att jag bara vill ha mer. Du tar tag i mig när jag vänder bort blicken och försöker istället fånga den, du struntar inte i det fast jag envisas med att jag hatar det.

Hela livet är ett krig och jag ska riva min vita flagga. Jag ska sluta ge mig in på saker som inte kommer avslutas. Jag tänker inte öppna mitt hjärta mer, jag tänker inte låta dig kleta in fler tankar i mitt huvud. Jag vågar inte, men jag vill, jag vill så mycket med dig. Jag pratar inte om krav, jag pratar inte seriöst, men jag vill inte känna den meningslösheten som andra har gett mig. Jag vill att du är här för att du vill, för att du tycker om att vara här, för att du får ut något av att vara med mig. Om du ändå inte kommer att längta till att komma hit, till mig och om du ändå inte kommer att sakna mig när du egnat natten åt mig, ska du inte vara här. Det finns andra som kan gilla ditt sällskap och bara undvika det som händer när du ler. Jag kan inte det.

Jag hoppas ingenting, jag tror ingenting och jag förväntar mig definitiv ingenting, vill jag tillägga, men nu ska jag gå och lägga mig. Mamma gjorde kvällen bra + julmat(örk), pizza, ostkaka och en massamassa godis. Nu är jag trött på det så julen får gärna ta slut nu. Imorgon ska vi ta oss fram i folkmassorna under mellandagsrean, jag ska hitta en ny tv och kanske lite saker till lägenheten. :) Känner mig halvstörd som väljer en tv framför en dator, men förhoppningsvis löser lilla mami datorproblemet på något vis. Och förhoppningsvis skaffar jag mig ett extrajobb efter nyår, det skulle underlätta en hel del!

http://www.youtube.com/watch?v=uNm0azrdoyM
- Varför tyckte folk att det var konstigt att hans flickvän stannade på scenen sålänge egentligen? HALLÅ, kolla på honom! & rösten! VEM hade inte gjort det...

Your kiss on my lips, that feeling inside

Jag säger att jag inte bryr mig, men fan vad illa att jag ljuger, för jag bryr mig. Jag känner hur den där äckliga avunden kryper upp ur halsen på mig.
& d e t k ä n n s i n t e b r a ! Ingen plats i mönstret, ingen plats för mig alls. Ur allt dåligt kommer något bra, så antagligen kommer det ge mig en spark i röven.

Det är julafton och jag orkar inte skriva något om det, alltid likadant, alltid lika drygt och alltid denna tråkiga mat. Annars har det varit en mysig dag iallafall.
Just nu sitter jag och kollar på saker inför framtiden, har kommit på en del alternativ så nu känner jag mig ganska lugn. Ska bara intala mig själv att våga! :) Självklart håller människor mig kvar, men man måste göra saker för sig själv också och man måste chansa för att vinna. De människorna som håller en kvar, kommer antagligen alltid att finnas där, om det så är andra sidan kontinenten som man har dem. Man glider alltid ifrån människor och man lär alltid känna nya, så är det ju och de som man inte vill ska glida ifrån en, håller man fast i på ett eller annat sätt!

Det känns fint att få ett "Tack detsamma" av dig... Inte.
Nu ska jag trycka i mig lite mer mat, 3:e gången idag, hallååå fetast, gillar det inte ens, men om man äter upp det fort, tar det slut och sen slipper man det, haha.

Du ville prata häromdagen

O helt plötsligt blev det tyst
Jag undrar vad som hände
Vi som skrattade nyss
Du trodde säkert att jag hoppats
På nått som aldrig ska bli av
Men jag har aldrig lyssnat när du lovat
Aldrig ställt några krav

Ibland är det braaa

Jag är så uppspelt nu, så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vet verkligen inte vad jag gör framför min seriösa blogg just i detta nuet. Jag har en värk, utan dess like och alla flickor får utstå denna värk så nu vet alla vad det handlar om, haha. Intressant. Min gårdag var en av de jobbigaste jag upplevt/morgonen också. Hyperaktiva Kevin sov hos mig, sen fick jag vara barnvakt fram tills klockan 4 i min trånga 1:a på 40 kvm!!! Det är som att stoppa en flodhäst i en ketchupflaska, lika omöjligt att klara av typ. Mitt nya liv har satt fart, på riktigt, jag har tagigt tag i simmandet och igår simmade jag 52 längder, nöjd som tusan, har knappt ingen träningsvärk, vilket är sjukt så otränad som jag är.

Jag överlevde och här sitter jag och lever. Hasses säljer inga bingolotter, så min och Jennys plan för kvällen sprack kan man säga. Jag har inget emot pizza och en bra film heller så det ska nog funka. :)

Julafton imorgon, känns inte verkligt. Denna månaden har sprungit iväg och jag har noll julkänsla. Tror inte ens den kommer nu när jag får äran att klä vår lilla fula julgran. Jag tycker julen har blivit så överskattad, allt handlar om dom små som inte kan uppskatta det, så att vara i mitten suger ju faktiskt. Roligt att köpa julklappar och självklart att få, men har man inget jobb blir det svårt att få det att gå ihop till 6 systrar, deras barn och lilla mamma, det blir en deeel!

Vad gör du i mitt huvud?

Jag undrar fan det.

If this ain't love, then how will we get out?

NU är jag klar med allting som handlar om skolan för denna terminen & det känns fruktansvärt skönt! Jag är hungrig som en jude och väntar på att min lyxiga middag ska bli färdig. Även om det är 6 timmar kvar tills klockan är 6, känner jag redan mig stressad. Jag ska hinna äta, packa, ta mig till Knislinge, bada, göra vid mig, acceptera mina kläder och sen ta mig till Broby.

Just nu är jag inte speciellt sugen på att festa, men förhoppningsvis blir jag det senare. Nu ska jag kolla på Paradise Hotel och äta. :)

& jag hoppas verkligen på en bra ikväll.

Det blir vad man gör det till

Jag fick lite ångest nu. Jag känner mig lika otacksam som en liten bortskämd snorunge! Varför gnäller jag egentligen!? Jag har en underbar familj, bra vänner, tjocksöt hund, en mamma som ställer upp i ALLA lägen och jag har till och med en egen lägenhet. Jag har två hem. Två alternativ att välja mellan. Vill jag ha det socialt och vara omringad av människor, har jag mitt flickrum kvar här hemma i Glimåkra och vill jag vara ensam, vara med vänner eller bara fixa saker där jag kan koncentrera mig, har jag lägenheten. Jag har det fantastiskt bra när jag tänker efter.

Det känns som det är ofta jag skriver "jag-älskar-allt-jag-har" inlägg, men det är skönt att uppdatera att man faktiskt uppskattar saker och ting. Man ger sig själv en tankeställare och kanske även för andra. Självklart finns det saker man saknar, även om det inte är samma saker för alla, så saknar alla något. Ibland saknar jag H så otroligt mycket, jag vet att han har läst min blogg någongång, men jag tror inte att han gör det uppdaterat direkt. Jag vet inte hur man ska fånga tillbaka det som fanns då. Den närheten, kärleken.
Jag kommer ihåg när detta ämnet togs upp en gång i skolan och alla skulle säga vad deras pappor jobbade med. Jag kunde inte svara, för jag visste inte, jag visste att han hade spelat fotboll, att han spelade gitarr och trummor, men vart han jobbade hade jag aldrig någon aning om. På något sätt avgudade jag honom. Jag tyckte han var så fin.

Jag ser bilder när jag och lillasyster står i hans lägenhet i Hanaskog fulla med röda äckliga vattkoppar på hela kroppen. Jag med dammsugaren i högsta hugg och lilla Sarah höll igång med bullbak. Jag kommer ihåg att jag frågade mamma varför inte vi fick lika små bullar som pappas bullar, men det förklarade mamma enkelt att det var för att han inte lät dom jäsa. Och det är väl perfekt för otåliga barn som vill ha allt på en endaste gång.
Och blodkorv, jag älskade det! Samma dag som denna satt vi på golvet och åt på stolar, vet dock inte varför, men jag kommer ihåg att det var blodkorv. Något som jag inte ens skulle kunna lukta på idag, haha.

Jag kommer ihåg den där speciella lukten, en sån där trygg "pappalukt". Och lite tyvärr var jag en sån unge som inte ville visa kärlek fysiskt, så massa kramar och pussar var något m och p fick klara sig utan, haha. ;b Jag sparade det tills jag verkligen kände att jag behövde det och förhoppningsvis känns det speciellt för dom när jag tar det steget och gör det.
Och den enda anledningen till att jag skriver såhär "öppet" i en blogg på internet är för att jag vet vilka mina läsare är. Och dessutom är det inte speciellt privat eller hemligt, mest funderingar och tankar..

Tvångstankar

Jag kan inte förklara hur jäkla illa jag mår just nu. Och jag kan inte heller förklara varför jag äter två ölkorvar på raken när jag redan mår illa efter en. Ölkorv av allt som finns här i världen liksom. Kan inte lämna den lilla biten av korven, för då tycker jag synd om den, haha.
Aptiten är inte på g alls, det jag äter vill helt enkelt inte ner!

Är sjuk IGEN och det tar på krafterna kan jag lova. Försöker dricka hostmedicin som är riktigt äcklig, smakar som turkiskpepparshoot. Nu vet alla det.

Imorgon ska jag tvinga mamma att tvinga mig att stiga upp och försöka gå till praktiken, sjuk eller inte. Orkar inte ta igen något på lovet bara för att jag är sjuk. Inte mitt problem om jag har svininfluensan och smittar ner alla ungar, jag gör ju bara det jag måste, haha.

I was wrong, I was dumb, I let you down

Min helg har varit ganska för lugn. I fredags kom iallafall Patricia hem till mig. Vi handlade mat, sen gick vi hem till mig och gjorde tacos. Vi kollade på Idol, pratade sönder hela sällskapsresan, haha, sen åkte hon hem vid 12. :) Väldigt mysigt och trevligt!

I lördags städade jag HELA lägenheten, försökte få tvättid, men självklart är det alltid bokat när man behöver och vågar sig ner i källaren. Sov i Knislinge tills idag, skrek och trodde jag sjöng bra till musiken på radion halva dagen, men jag tror dock inte att mina grannar uppskattade det så mycket. Tog bussen hem till Glimåkra sen vid 5-tiden. :)
När mamma slutade jobba kom hon med pizza, så nu är jag ganska nöjd och mätt!
Sista praktikveckan nästa vecka och även om jag trivs, känns det riktigt skönt att det snart är över.

Jag älskar gulliga busschaufförer som är trevliga och höjer Lugna favoriter på radion, haha. Allvarligt, om man haft en riktig skitdag och hamnar på en sån buss, kan det rädda ens dag.

HAPPPPY

Idag är jag glad!!!
Jag äter pommes och har lunch.
Sluta halv 4 idag sen ska jag klippa mig och färga håret. :)
Dessutom har mina nya shoes kommit och min nya klänning.
Exalterrrad till tusen, haha.

Nu börjar jag igen,
Mysteriet på Grevéholm och lotta ut paket!