tisdag 22 juni 2010

När man säljer sin lögn för att bota sin ensamhet

Kärlek gör ont säger vi, men är det så? Det är det som blev kvar när kärleken försvann som gör ont, inte kärleken i sig. Kärleken lappar ihop allting och täcker våra sår som små plåster hur cliché det än låter.

Det gör ont att släppa den där handen som passar så perfekt i ens egen hand, det gör ont att se honom träffa någon annan och det gör ont att veta att man aldrig mer ska kyssa honom. Det är logiskt att det ska göra ont, men sen ska man gå vidare för kärlek är inte salt om nätterna och kärlek smyger inte hem innan du ens hunnit vakna. Kärlek väcker dig flera gånger på en timme bara för att se om du är vaken, kärlek ler mot dig när du vaknar och kärleken smyger sina armar kring din midja och ger dig mod nog att säga allt det som du annars aldrig skulle säga.

Kärleken tillåter sig inte bara att älskas, utan den älskar dig tillbaka.

Inga kommentarer: