Jag vet inte längre om jag saknar dig, jag saknar bara den jag var när jag var i dina händer

När natten sakta kryper tätt intill kvällen, ber jag mig själv att sätta punkt. Jag vill kalla det en evig kurragömma utan någon som räknar, utan någon som letar. Min hand sträcker sig efter känslan, men jag förlorar den i varje steg jag tar.

Kanske saknar jag dig nu, kanske saknar du mig nu.
Men mellan våra tysta blickar möts de världar vi så länge blundat för.
Vi målade en framtid av våra fantasier, men se på oss nu, var finns vi?

Skapa nya drömmar som innehåller nya karaktärer.
Kanske saknar jag minnen som vi skapade, kanske saknar jag allt som vi trodde att vi var.
Men jag vet inte längre om jag saknar dig.

Jag saknar bara den jag var när jag var i dina händer.