Dina händer är större än mina och under dina existerar en hel trygghet där jag brukade ta skydd. Du är några huvud längre än mig och dina ögon gråter när du vet att du gjort fel. Det är september nu och jag vet att du minns det som för mig inte längre finns. Jag vet att jag gör det som du aldrig trodde jag skulle göra och det gör att mitt hjärta snurrar hundra volter i magen.
När du slagit sista handen i väggen, kastat sista flaskan, låtit någon annan plocka upp de sista bitarna, sårat mig på djupet med spillrorna av din vrede, är det över då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar