Alla gånger jag sagt nej

Tänker på allt jag ångrar. Alla gånger jag sagt nej till saker som mitt hjärta skrikit ja till. Stunder som man aldrig, aldrig kommer att få tillbaka som man kunde njutit av mer. Alla människor som bara passerat i ens liv utan att riktigt tagit fäste. Människor som alltid kommer finnas som en klar bild i ens huvud, som riktigt markerade att de för alltid skulle och vill finnas kvar i ens liv. Jag ångrar att jag inte tog mer vara på allt de där människorna gav. Jag ångrar allt jag inte hann säga till människor som nu är helt försent att säga. De som fick mig att visa hur kärlek ska vara! Jag ångrar all den tid som jag gett till människor som inte förtjänade den, som sårat mig gång på gång och låtit mig gå på det. Och jag ångrar verkligen att jag tar fram den där känsliga tönten varje gång någon slänger på charmen som sedan visar sig vara elak och utnyttjande.
Egentligen ska man hellre ångra att man har gjort det än att man aldrig gjorde det. För mig är det blandat. Speciellt när det gäller kärleken. Inte för att jag kan ångra att jag föll så hårt den gången och blev kär, men om man skulle kunna ångra det, hade jag velat att det skulle ske senare i livet.
Jag känner att jag låter som en gammal tant som sitter och filosoferar om sitt 70-åriga liv, men jag kanske är gammal idag. Känner mig riktigt trött. Studiedag imorn vilket jag tackar Gud för. Skoltrött! Imorn ska jag hem till min fina Jasmine som äntligen har kommit hem från Malmö. Blir väl några timmar där, sen måste jag hem till Knislinge och plugga. "Lekdag" - Örkenedskolan på fredag. Vi ska leka ledare med småbarnen, YES. Klippning också, ska bli skönt och det kan knappast bli värre än vad det är nu liksom. :) Sen är det helg, underbart!