Alla gånger jag sagt nej

Tänker på allt jag ångrar. Alla gånger jag sagt nej till saker som mitt hjärta skrikit ja till. Stunder som man aldrig, aldrig kommer att få tillbaka som man kunde njutit av mer. Alla människor som bara passerat i ens liv utan att riktigt tagit fäste. Människor som alltid kommer finnas som en klar bild i ens huvud, som riktigt markerade att de för alltid skulle och vill finnas kvar i ens liv. Jag ångrar att jag inte tog mer vara på allt de där människorna gav. Jag ångrar allt jag inte hann säga till människor som nu är helt försent att säga. De som fick mig att visa hur kärlek ska vara! Jag ångrar all den tid som jag gett till människor som inte förtjänade den, som sårat mig gång på gång och låtit mig gå på det. Och jag ångrar verkligen att jag tar fram den där känsliga tönten varje gång någon slänger på charmen som sedan visar sig vara elak och utnyttjande.
Egentligen ska man hellre ångra att man har gjort det än att man aldrig gjorde det. För mig är det blandat. Speciellt när det gäller kärleken. Inte för att jag kan ångra att jag föll så hårt den gången och blev kär, men om man skulle kunna ångra det, hade jag velat att det skulle ske senare i livet.
Jag känner att jag låter som en gammal tant som sitter och filosoferar om sitt 70-åriga liv, men jag kanske är gammal idag. Känner mig riktigt trött. Studiedag imorn vilket jag tackar Gud för. Skoltrött! Imorn ska jag hem till min fina Jasmine som äntligen har kommit hem från Malmö. Blir väl några timmar där, sen måste jag hem till Knislinge och plugga. "Lekdag" - Örkenedskolan på fredag. Vi ska leka ledare med småbarnen, YES. Klippning också, ska bli skönt och det kan knappast bli värre än vad det är nu liksom. :) Sen är det helg, underbart!

Jag plus du vi plus vi plus oss

Om mina tankar egnades åt dig i timmar kanske du låg där bredvid när jag vaknade, men utanför viskade en morgonbris att verkligheten inte skulle väcka mig med en doft från dig. Ett otroligt leende med kärleksfulla blickar längtan sorg förlåtelse, inte en rygg emot mig. Jag kände på verkligheten smakade på drömmen lyssnade till ditt sätt att säga "jag älskar dig". Mun möter mun, hjärta mot hjärta, jag plus du vi plus vi plus oss. Natten blev kärlekshistorien, du pojken igen, jag flickan. Oskiljaktigheten växte, pulsen ökade, hjärtat slog hårdare än slag mot en trumma. Händer, fötter, kroppar. Rörelser i varsam takt, kyssarna. Ljuden 10.36, det är över.

Imorn börjar det igen och jag vill inte. Ska leva för torsdag.

Det saknas något

Fredag. Världens sämsta morgon! 1 prov idag i arbetsmiljö & säkerhet, förbannat tråkigt. Jag har köpt min första pärm för räkningar idag, det känns att man börjar bli gammal. Fast jag vill ha någon att bli gammal med. :)
Lite positivt har hänt idag; dom har fixat mitt badkar YES, god mat - fläskfilé, klyftpotatis & rödvinssås, söta kommentarer från gulliga människor.
Jag är trött, riktigt trött, ska upp vid 8 imorgon, jag vill inte. Meeen vi har studiedag på torsdag, den ska jag leva för nästa vecka. Glömde att det bara är fredag, haha, på söndag ska jag ta mig en rejäl sovmorgon.

Roast på Berns repris på femman, nu ska jag avsluta med några seriösa ord och sen ska jag hata Facebook för att det cpar.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen.
Det saknas något.

Ju fler människor jag kommer möta, ju fler känslor kommer jag känna

Jag hatar att jag ständigt ska behöva gå tillbaka och känna efter hur jag egentligen känner. Ibland hatar jag dig så att mitt hjärta gör ont, ibland vill jag bara berätta för dig hur mycket jag älskar dig och ibland känner jag absolut ingenting. När man hör människor som säger att DET händer en gång blir jag rädd, för jag har ju redan varit med om det. Inte för att jag känner att jag har fått ett slut, för det känns som jag fortfarande skulle kunna slänga mig tillbaka i det. Okej, jag är 19 år, men jag vet skillnaden på att vara KÄR och kär. Kärleken har ingen ålder så det är ju ingen som kan komma och bestämma att jag vid denna åldern inte kan ha upplevt det.

Jag tycker att det handlar om människor, inte om tid och det handlar om att fortfarande känna den nykära, fantastiska känslan när det har gått flera år. Jag har aldrig varit med om något liknande, det känns skrämmande, men samtidigt förbannat underbart. Även om jag aldrig kanske kommer att hamna i den där fnittriga lycko bubblan igen, så har jag iallafall fått uppleva det. Det lät ganska deprimerande, men jag är inte ett dugg deprimerad, snarare tacksam och glad. Jag vet att det aldrig någonsin kommer in någon i mitt liv som kommer att ta det lilla, varma rummet som är ditt. Det kommer alltid att vara ditt. Och en dag kommer jag att kunna stänga dörren och låsa in dom läskigt underbara känslorna som jag faktiskt fortfarande känner för dig. Ju fler människor jag kommer möta, ju fler känslor kommer jag känna och tillslut kommer dessa känslor göra så att nyckeln försvinner och därmed kommer känslorna för dig för alltid finnas i mitt hjärta, men i det förflutna, djupt, djupt in.

Nu blev jag riktigt seriös, men det var skönt att få ut det. Skolan har varit jobbig idag, sov extra många timmar inatt, men jag har nog aldrig varit såhär trött en skoldag. Vi hade ett prov i skapande verksamhet idag och det kan man ju säga vad man vill om, vår lärare är speciell på ett negativt sätt. Efter skolan följde jag med Ida till Dennis, för hon skulle göra om sin tatuering, det gjorde tydligen ont, haha. Sen cyklade hon hem och jag åkte till Glimåkra. Tänkte plugga lite, men har verkligen inte motivationen till det. Ska äta med mamma och sen vid 7 åker jag hem till min stökiga lägenhet som jag aldrig hinner städa. Andra avenyn och Idol räddar min kväll! :)

Dina ögon gråter

Dina händer är större än mina och under dina existerar en hel trygghet där jag brukade ta skydd. Du är några huvud längre än mig och dina ögon gråter när du vet att du gjort fel. Det är september nu och jag vet att du minns det som för mig inte längre finns. Jag vet att jag gör det som du aldrig trodde jag skulle göra och det gör att mitt hjärta snurrar hundra volter i magen.

När du slagit sista handen i väggen, kastat sista flaskan, låtit någon annan plocka upp de sista bitarna, sårat mig på djupet med spillrorna av din vrede, är det över då?