Orsaken att börja om på nytt

Jag kommer ihåg när jag, Sarah, mamma och hennes bror + familj var på Skara sommarland en sommar för väldigt längesen. Men idag kan jag fortfarande minnas hur jag och Sarah springer runt på parkeringen utanför vår stuga. Och jag har bilden kvar i huvudet när Sarah snubblar på en sten och hamnar med handflatorna mot grusen och glasögonen på sne. Hon blev så röd i huvudet efter alla tårar och hon grät hysteriskt.

...Och när vi var på Öland och vi skulle gå till djurparken. Hon kunde retas och slåss som tusan och när hon visste att hon hade gjort fel, vände hon sig med ryggen emot mig och av någon sjuk anledning fick jag ge igen på henne, haha! Hon hade sina runda glasögon och jag hade alltid solglasögon som var rosa eller något annat tufft.
Vi var blonda och jag blev alltid brunast, vilket jag kunde gå runt och skryta om ofta, haha.

Vi lärde varann saker hela tiden och vi har sett varanns mörka och ljusa dagar. Vi har sett varann slå oss söndriga och trilla i bäcken när vi försökt åka skridskor på vintern.
Jag har sett henne skratta så hon har fått ont i magen!

Där var jag hennes storasyster som hon alltid såg upp till och hon visste att hon alltid hade mig till hands.
Jag var väldigt mesig när jag var liten, men jag hade för det mesta makten som storasyster.

Idag har det förändrats tyvärr. Hon prövar på nya vägar utan att behöva mig. Hon testar sina vingar och hon tillochmed flyger iväg.
Hon umgås med sin pojkvän i princip hela tiden, och ja, det är ju bra att hon har hittat någon som stannar kvar trots att han får stöta på åska och solsken, men hon är inte min lillasyster längre. Hon växer om mig på många sätt och jag hinner inte alls med.
Hon hoppar över steget "tonårsliv" och går direkt på allting som en normal 25 åring skulle göra.

Jag saknar henne. Mamma och pappa.

Jag kommer nog aldrig glömma när vårt "pappa-döttrar" förhållande rasade. Jag kommer ihåg det som igår. Vi var i Hanaskog, i pappas lägenhet och helt plöstigt skulle vi åka iväg och träffa någon. När vi kom fram var det en tjej som pappa börjat träffa. Hon hade svarta solglasögon på sig och MC-ställ. Hon var med ett gäng kompisar som också hade MC-ställ. Dom körde motorcykel hela högen och då tänkte man. Vad ser han i henne?
Hon är för "cool" för honom. Pappa var ju en lugn person med gitarren i handen såfort det blev rastlöst. Men tydligen inte. Idag är dom gifta, har två barn och bor utan för Kristianstad med pool och hästar.


I den åldern undrade man ju varför pappa skulle ha en ny fru...

Och var är lilla mamma då? Jo, hon är på jobbet och när hon inte är där är hon i full fas med att fixa till sitt nya förhållande.

Förr var hon pedant och man kunde inte hitta damm i något hörn. Hon städade alltid.
Klockan 3 på dagen var det alltid "fika", vilket i vårt hem inte betydde något nyttigt, utan en massa kakor och mycket saft! :) Hon hade tidpunkter på allt.
Hon skjutsade oss till lillkören, gymtex, simlektionerna, ridningen och allt vad vi höll på med på vår fritid. Idag har hon inte ens koll på om det är engelska A, eller B som jag läst.


Jag saknar tid med henne, för hon har aldrig tid och enligt mig, prioriterar hon helt fel!

I övrigt är jag fruktansvärt trött på skolan, men försöker att bita ihop. De positiva är ju helgerna och efter en lång skolvecka känner man ju riktigt att man förtjänar den!
Jag hoppas, hoppas och hoppas. Och hoppas är det enda jag gör.