Every night I miss you

Från att allting har varit helt perfekt, till att bli en total katastrof.

Det kanske inte är så fel och fult att underskatta saker ibland
och det kanske inte är så dumt att döma folk efter deras förflutna ibland.
I vissa fall gör man faktiskt sig själv bara besviken genom att bygga luftslott på
förhoppningar som aldrig kommer att infrias.

Jag är glad att jag skaffat mig lite erfarenheter och vågar stå emot frestelser som jag så lätt skulle falla för, för något år sedan.
Även fast man vet vart man har "sina" människor, är det svårt att inte smyga sig in i andra
tankebanor. Vissa människor skulle jag nog vilja placera på andra platser i mitt huvud än var dom är idag.
Troligtvis befinner sig dessa individer på dess platser av någon anledning, men vem säger att det inte finns någon anledning till att den personen ska vara något annat för mig?

Det finns en person som jag värderar väldigt högt. Den personen har hjälpt mig igenom mycket, inte på ett sätt som är jobbigt, utan bara genom att hört av sig några gånger i veckan.
Jag tror inte denna vet om hur mycket jag uppskattar den närheten som jag får och all den kärlek som faktiskt når fram till mig.
Detta är en vän som jag aldrig hoppas försvinner ur mitt liv. En helt fantastisk människa, med ett hjärta av guld.

Självklart har jag mina underbara bästa vänner, men dom har jag en helt annan kontakt med. Dom vet att jag alltid finns där och att jag uppskattar allt dom gör för mig! Ovärderlig vänskap! Den tryggheten ni ger, gör att man vet att ni aldrig kommer försvinna. Ni vet var ni står och ni vet hur mycket jag älskar er.

Sedan finns det en person som har hyrt ett litet varmt rum i mitt hjärta, det rummet kommer troligen att vara uthyrt väldigt länge!
Det finns inte många som har den egenskapen att få mitt hjärta att slå fort och sakta på samma gång. Och som dessutom verkar ha ett trollspö som kan viftas med såfort det skulle bli ensamt.
Och ja, jag föll.
Personen har rört om mycket i mitt liv, fått mig att känna mig som världens bästa, tyvärr även ibland inte som den bästa, men det är så det skulle vara. Jag är tacksam för tiden.

Dessutom har jag faktiskt en pappa också, även om han aldrig nämns eller om jag inte ens själv har världens bästa kontakt med honom, men han finns. Och han var bäst.
Jag kommer ihåg när han bodde här med mamma. När jag och Sarah var mindre och mamma ville ligga och dra sig på morgonen, men jag och Sarah ville ha Oboy, just i det nuet. Då var det pappa hon skickade upp och vi fick bara 2 skedar pulver, haha. Det kändes bra med den regeln och det kändes bra att det fanns två tryggheter.

Och jag saknar att inte bo i Hanaskog med pappa längre, när han var singel och jag dammsugade varje helg jag var där. Jag älskade att dammsuga, medans Sarah skrek efter att få komma ut och gunga. :)
Jag hoppas jag får såna barn som uppskattar det lilla, typ att dammsuga, för det hade ju varit praktiskt också att slippa göra det själv.
Tiderna förändras och det gjorde han också. Dock är jag inte ledsen för att jag har Julia och Johanna, men ibland skulle det vara skönt att få ha tillbaka VÅR pappa.

Nej, nu får det räcka, blev djupt och kladdigt.
Ska ta mig lite skönhetssömn, sen försöka klara av sista dagen denna veckan. :)