Jag vet inte, jag har så svårt att komma på ord som skulle kunna förklara hur tacksam och glad jag är för att jag har träffat någon som får mig att må så bra. Jag älskar att du fortfarande, efter flera månader kollar på mig som om du inte kan få nog av att bara kolla på mig. Och jag älskar att du säger att jag är fin även när jag precis vaknat och inte alls är särskilt fin.
Åh, ditt leende, dina ögon, hela dig! Jag vill nipa mig själv i armen ibland för att se om det verkligen är på riktigt att du är min. Jag är så kär att jag nästan spricker, vissa dagar är det nästan gräsligt så kär man kan vara. Nicklas, du är min saknade pusselbit, min andra halva, min dröm man!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar