Ibland tror man att man är så jävla stark och att man klarar allting, men i slutet visar sig motsatsen och man blir bara besviken. Den senaste tiden har jag gjort mig själv besviken flera gånger och nu är det snart ett tjock lager av besvikelse.
Man tror att man känner människor som man i själva verket bara fått en skrapad yta utav. Man lämnar ut sin själ, blottar sitt hjärta och berättar sina djupaste hemligheter för personer som man tror kommer bevara det som guldskatter. Egentligen rör det dem inte ens i ryggen att du sitter där ensam med en stor godispåse fylld av ångest tillsammans med en amerikansk kärleksfilm som får dina kinder våta för att du inte kan sluta tänka dig själv som motspelaren till Orlando Bloom.
Jag vet inte hur många gånger jag har gått åt vänster när jag borde ha gått till höger. Kanske var även denna högersvängen fel, men man måste chansa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar