Det är tomma ord som fastnar för att jag låter dom vara kvar

Det är tomma ord som fastnar för att jag låter dom vara kvar, men jag har lovat den här gången att jag ska ge allt jag säger att jag har. Jag kanske stannar här och skriver fast jag längtar bort och du vill att jag ska lämna, men vi säger aldrig nått.

Du försöker ställa mig emot vägen, men jag står aldrig still. För jag tror att livet just har börjat och det blir vad jag gör det till.

Jag vet vad du tar för att stå kvar, när du gett allting de säger att du har, när sista bussen gått, när vi sagt god natt, när du rest och kommit hem och gått tillbaka igen.

Jag vill putta dig till verkligheten. Jag vill att du ska se att vi bara är människor och det är väl den enda försvarsmekanismen som jag kan ta skydd av just nu. Det känns ingenting, men vart jag än är, vart jag än går och vad jag än gör, stöter jag på dig i mina tankar.

Ska döda den seriösa typen inom mig och mysa med Zara. Sen ska jag hem till Knislinge och förhoppningsvis har Thea redan kommit! :)