Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas till slut...
Ibland gör det ont i magen och man känner sig lika tom som en ekande hall. Det känns som resten av världen har någon att slänga sin kärlek över, utom en själv.
Man tror bara att det är en själv som sitter och tänker just sådär och man tror att man ska vara ensam resten av sitt liv. Även om man har möjligheter till att inte vara ensam, tackar man nej. Det är konstigt ändå att man gör det, fast det är inte varje dag det klickar mellan personligheterna inte.
Och pappa, vad jag saknar dig just i detta nuet. Jag vet, folk tror en massa när man skriver saker som det här i en blogg, men jag gör det ändå. För det som inte dödar - stäker, som sagt.
Gråten sitter alltid som en klump i halsen när jag tänker på det. Hur allting var och hur allting har blivit. Det är svårt att acceptera att någon som har en plats, inte vill ha den.
Och det är ännu jobbigare med ovisheten, att inte veta hur du har det, vad du gör, vad du jobbar med eller ens hur gammal du är! Man borde veta hur gammal ens pappa är?
Jag tror att det stödet som du kunde gett, hade gjort mig betydligt stadigare fortfare. Jag hade nog inte varit såhär stark, men jag hade inte heller behövt visa min styrka.
Dock underskattar man nog mycket när man bara pekar ut saker man saknar och inte har.
Jag har det bra, jag har en fin familj som gör mina dagar och ger mig kärlek i massor. Mina vänner är av världsklass och jag värderar dom & min familj högre än något annat.
Det är skönt att veta att man har bästa vänner, såna som man kan ge en blick som de kan översätta med ord inom sig. En sån vän som man kan sitta med i flera timmar utan att egentligen göra något speciellt utan att det blir tråkigt.
Att ha en person så nära ens hjärta att man vet att personen finns med en vid varje hjärtslag. En sån vän har. Jag har två helt fantastiska guldklimpar som glittrar till mina dagar!
Jag har en mamma, som ibland kommer med spontana meningar som ger en ett brett leende på läpparna. Fast ibland känns det som att hon inte tittar riktigt, för när hon väl sitter ner med en så granskar hon en riktigt noga som hon aldrig sitt en innan. :)
Sen efter det brukar det slingra ur en töntig kommentar som: "Vad du är vacker, du är så lik din pappa" osv.
Shit vad denna kvinnan har visat mig att ingenting kan krossa en! Då menar jag ingenting.
Hon blev gravid när hon var 16 år, hon köpte hus när hon var 16 år, sen har det rullat på. Idag har hon 5 barn, vi bor kvar i samma hus som hon köpte när hon var 16, dock med lite moderna utseende osv.
Hon har gråtit sig igenom nätter och dagar för oron om att inte räcka till för alla. Hon har startat ett eget företag och dessvärre blivit lurad och fått gå i konkurrs.
Hon har manipulerats av män som inte är utav denna värld. Korkade män som inte ens vågat se sin egen sanning och slängt den på henne! Fega idioter som jag inte kan göra annat än att spotta mot idag. Den värdesättningen sätter jag på män som inte kan behandla kvinnor.
Trots att pappa släppte greppet om familjen har hon fortsatt kämpa för att hålla ihop den, hon har jobbat alla timmar på dygnet för att få ihop en hyffsad lön åt en familj med 5 ungar.
Hon har fått stämplingar som "psykfall" efter män som egentligen var det där "psykfallet". För det som verkligen hände, har ju inte en själ i denna världen en blekaste aning om, mer hon själv och hennes närmsta. Och de som tar till proffissonellhjälp, är de som visar att de vill hitta en utväg och fortsätta livet trots alla murar som står i vägen.
Jag är glad att mamma insåg vad som var på väg att hände och att hon tog tag i det.
Jag skäms inte för att skriva det. Jag är stolt över min mamma, hon har grävit sig ur alla fällor och ändå kunnat ställa sig på raka ben igen.
Man ser hur hon kämpar för oss och jag hoppas att jag har hjälpt henne lite på traven, genom att dra mig själv i kragen och inse att ingenting kan krossa en, bara ens egen vilja!
Jag älskar henne, högst.
Mina syskon. Jag brukar glömma bort hur många jag får kärlek av nu när jag tänker efter. Jag har 6 härliga systrar. 4 som jag värderar lite högre, eftersom de finns i mitt liv. Fina, fina människor som funnits genom hela mitt liv.
Vi har skrattat, vi har bråkat, vi har slagits, vi har gråtit, vi har kramats, vi har lekt och vi har umgåtts och vi har festat, allt som syskon ska göra.
Man tänker inte på det när man har det som en självklar sak i sitt liv, men fan vad mycket människor jag har omkring mig.
Detta inlägget blir nog rekord för min del, men skönt var det att få skriva för en hel vecka! :) Haha. Ikväll har jag varit med mina fina, vi har myst, pratar, skrattat och ätit. Trevligt som vanligt. Imorgon blir det en ny kväll/dag med dom. Får hoppas på en riktigt bra kväll där med.
Nu ska jag strax gå upp och lägga mig, riktigt skönt ska det bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar