Kärleken är okontrollbar och oförutsägbar, den kan få oss att känna lycka i stora mängder, men kärleken kan också få oss att känna en människas största sorg.
Man kan inte tvinga sig själv att älska någon, precis som man inte kan tvinga någon annan att älska en tillbaka.
När/om känslorna svalnar för den ena personen och gång på gång säger att det är tomt, kanske det är dags att gå vidare för att inte öka sorgen ännu mer för sig själv...
Dom flesta val jag har gjort vad gäller killar, har varit misstag, men jag har lärt mig en massa saker ur det. Både bra och dåliga. Man ska aldrig ge mer än vad man får tillbaka, för det sårar bara en själv på längre sikt. Det är något jag har gjort för ofta och jag har offrat för mycket saker för någon som aldrig skulle gjort detsamma för mig.
Jag har lärt mig att killar visar sin avundsjuka på ett konstigt sätt, genom att oftast säga att dom inte är det, men sedan sitter dom och berättar hur svartsjuka dom är (över att tex. flickvännen stack på fest) för bästa killkompisen.
Man ska heller aldrig låta en kille (eller en person överhuvudtaget) ta en förgivet, det är lika mycket känslor, själ och hjärta i en kille som en tjej.
Om en kille är på dåligt humör eller inte har svarat på ett sms under dagen, har jag fått lära mig att det inte alls behöver vara personligt riktigt mot en själv. Alla har vi våra dåliga dagar, även de små pojkarna och det kan vara precis vad som helst, tillochmed att Liverpool faktiskt "bara" förlorade matchen.
Med detta menar jag inte att tjejer inte kan vara likadana, men nu tog jag faktan ur mina erfarenheter. Och det är ju min blogg, vilket innebär att det är mina tankar och åsikter. ;b
Efter motgång kommer framgång sägs det och jag tror på äkta kärlek trots allt. Av cirka 6 100 000 000 människor som existerar på denna jord, borde väl alla kunna hitta sin såkallade pusselbit! Jag tror det finns någon för alla, iallafall hoppas jag det.
Och jag tror även på ordspråket som säger; "fly från kärleken och den kommer att förfölja dig".
Visst är det underbart att veta att man har någon, kanske bara några km bort som sitter och tänker på en just i detta nuet, som sakner en och vill vara med en? Jag saknar faktiskt den vetskapen ibland.
Det sägs ju att hoppet är det sista som överger människan, så hoppet om att hitta kärlek kommer jag nog aldrig ge upp. Det kommer väl alltid vara en sån där primär sak som man bara måste ha i sitt liv.
Varför detta ploppade upp i skallen på mig, var för att jag kollade på "Den rätte för Rosing" innan. Jag hejar på han Niklas, han är lite mullig, men ändå inte tjock och så söt, så söt.
Vill Linda inte ha honom kan hon gärna skicka hit honom till mig, haha.
Nej, jag hoppas hon blir kär i honom så hon inte väljer den ytliga stekaren som är ekonomiskt oberoende. Kärlek går ju faktiskt inte att köpa, även om saker man köper kan tillfredställa till viss mån...
Nu ska jag läsa igenom mitt häfte om sjukdomar, sen ska jag sova. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar