Kom hem från sjukhuset för en stund sen och har gjort god mat plus ätit. I övrigt är jag sjukt trött och tror att min kväll spenderas här hemma med bra film och godis.
Nu tittar jag på Lipstick Jungle och lägger över bilder.
Ibland undrar man hur man ska hantera vissa människor, eller rättare sagt hur man ska bete sig emot dom. Människor som sårat, är falska och ständigt ljuger. Den värsta sorten är nog den som leker trevlig trots allt de gjort förut och trots det de säger när du inte är där. Självklart kan man ge människor en andra chans, men man kan INTE lära en gammal hund att sitta.
Idag hamnade jag i en sådan situation, då jag snällt log tillbaka, men egentligen vill jag skjuta skallen av personen och berätta hur jävla dum i huvudet han är. Man får tänka smart och berätta för sig själv att det inte är värt det och att det inte skulle förändra någonting...
Och jag älskar min mamma! Hon är fantastiskt duktig och stark. Jag vet inte var jag skulle varit idag om det inte vore för henne. Även om hon släppt människor inpå sitt/våra liv som inte borde fått stanna där, så är hon fortfarande den som fick mig att komma till världen. Blod är tjockare än vatten, i ALLA lägen. Och det var de få orden som fick mig att träffa min syster idag.
Hon har gjort mycket fel och svikit alla som älskar henne, men det är inget djur eller någon leksak som man kan kapa banden med. Det kommer finnas där för alltid och därför gjorde jag det som kändes rätt för mig. Jag vill inte ångra att jag aldrig gick upp den där morgonen och träffade min nyfödda systerdotter, då ångrar jag hellre att jag gjorde det.