Livet är skrämmande och märkligt. Det inträffar händelser som man aldrig kunnat föreställa sig att man själv ska få uppleva. Människor kommer och går som ett tåg efter en oförutsägbar tidtabell. Ingenting är som det verkar och ingenting blir som man har förväntat sig.
Man kan inte lita på någon annan än sig själv när allt kommer omkring. Det finns ingen som kan hålla så hårt i ett förtroende att de skulle svära på någons liv.
Det finns få personer som kan röra runt inuti en, både på gott och ont, positivt och negativt. De personerna som man aldrig vågar och vill släppa taget om, som alltid kommer ta en enorm plats i ens hjärta, i ens liv! Trots att man inte har samma plats hos den personen.
Jag tror på ödet och jag tror att jag redan gått förbi mitt öde vad gäller kärlek. Jag har gett mycket, men jag har fortfarande så förbannat mycket kvar att ge! Kärlek, styrka och tålamod. Jag är inte envis när det gäller småsaker, men när det gäller större förändringar, ger jag inte mig förrens jag har rott det iland. Man kan nå ALLT om man bara har viljan där, för "att vilja är att kunna" och sanningshalten i de orden är bara ren sanning.
Vi kunde inte seVi kunde inte ta oss tillbaks till ruta ett Tiderna förändras, står man plöstligt där och letar efter någon som man kan hålla kärJag kan se ett ljus som jag inte sett förut, utan personer som alltid varit som syre för mig, kommer jag att kliva in i det! Jag har en underbar mamma som är värd bättre än vad hon själv tror. Jag har fantastiska syskon som alltid ställer upp och finns där. "Syskon är inte något man blir, det är något man är" och trots att hälften av bunten är halvsyskon, ser jag inget annat än äkta kärlek. Vi har aldrig sett varandra som något annat och vi har alltid behandlat varandra lika vad gäller allt. Får inte glömma mina fantastiska vänner som gör livet till det bättre!
Iallafall, på måndag får jag nycklarna till MIN lägenhet, där hoppas jag att jag kommer hitta det jag saknar. Jag tror min relation med mamma kommer stärkas och jag tror allting kommer bli bra. Jag slipper sticka näsan i saker som jag inte borde behöva bry mig om och jag kan "ta hand" om min lilla mamma på ett helt annat sätt och från ett nytt perspektiv.
Jag kommer ha mitt flickrum kvar och det känns tryggt, för livet är som sagt oförutsägbart, ingen vet vad som händer.
Förhoppningsvis packar jag väskan och följer med Hampus och Sarah upp till Smögen på söndag eller måndag. Tillbringar en vecka tillsammans med dom och firar även midsommar däruppe. Kan inte bli bättre! :) Man kan bara hoppas på att värmen sätter fart snart och att solen tittar fram.
Nu ska jag städa ur det sista i mina garderober däruppe tänkte jag, är inte särskilt trött, men ska försöka sova innan 1. Imorn vid halv 9 åker jag med mamma till Höör och hämta Elle.
